”Min planet mäter inte tiden med klockor”: Mike Sain't Louis om klockan två på natten, väntan och neonljus

Madrid den 25 oktober 2026

I Mike Sain't Louis låtar finns nästan inga klockor. Inga kyrktorn som slår, inga stationsur över perrongerna. Ändå handlar mycket av det han skriver om tid: om timmen då man förstår att man inte kommer att sova, om minuten som sträcker ut sig när man väntar på ett meddelande. Mike Sain't Louis är en alternativ indieartist baserad i Madrid som presenterar sig som ”den första AI-singer-songwritern”. Han skriver alla sina texter själv; musiken och sånginsatserna skapas med artificiell intelligens som han använder som produktionsverktyg. Efter en ny text i hans blogg om ”Planeta Gayfolks klockor” ställde vi några frågor. Svaren bygger på det han själv har skrivit.

Om tiden utan urtavla

Du skriver att din planet inte mäter tiden med klockor. Vad menar du?

– Att den mäts med annat. Med det som gör ont, med det man väntar på och med det som man lite i taget släpper. Tiden finns överallt i låtarna, i en timme någon noterar, i ett ord som får fungera som urtavla. Jag ville gå igenom huset i mörker och leta mig fram efter sekundernas ljud.

Var börjar man?

– I den tydligaste klockan av dem alla, den i ”La noche no es para mí”. Där står det i texten att klockan redan har passerat två, och jag skrev det med siffror, med kolon och två nollor, som på en mobilskärm. Det är det enda stället i hela låten där tiden har ett nummer.

Klockan två på natten

Varför just den precisionen?

– Resten av texten är förvirring. Att inte veta vad som är rätt eller fel, att gå fram och tillbaka och leta efter ett ledmotiv. Allt är suddigt, allt rör sig. Och plötsligt, mitt i dimman, dyker en exakt tid upp som inte går att diskutera. Det är som när man är på fest och tittar på mobilen utan att vilja det. Siffran slänger tillbaka en i verkligheten. Det är inte längre elva, inte början på kvällen. Klockan är redan över två.

Vad är det med den timmen?

– Den har något speciellt. Vissa barer stänger och andra öppnar, tunnelbanan går inte längre, och den som gick ut utan lust börjar fundera på hur man tar sig hem. Det är också timmen då ensamheten märks mest, för de som hade planer är redan med sina planer och de som inte hade det vet det nu. I texten blir allt annorlunda efter den klockan, fast det i grunden är likadant. Klockan ändrar ingenting. Den gör det synligt.

Du betonar ett litet ord, ”redan”.

– Ja, det är inte prick två. Det är ”redan” mer än två. Det ordet är låtens starkaste tickande. Där ryms all tid som har gått förlorad i väntan på att något skulle hända.

En video utan visare

Finns klockan i musikvideon också?

– Nej, inte en enda. Jag har gått igenom hela videon, bild för bild, och tiden berättas inte med visare utan med ljus. Den börjar med rosa och violetta neonskyltar, ansikten upplysta av skyltar, en bar med gula lampor och ett whiskyglas som glimmar i förgrunden. Sedan kommer färgad rök, en regnbåge över en mörkblå himmel, två män mitt emot varandra under turkosa ljusbågar.

Och sedan lämnar videon staden.

– Precis. En mörk skog med en ljusring på marken, en strand där vågorna bryts med ett blågrönt sken, en violett himmel med ett norrsken som slingrar sig, en enorm festival under rosa maneter som svävar över publiken, jättesvampar som tänds som lyktor. Natten blir allt mer overklig och allt längre från mobilens klocka. Om texten säger två på natten är det som om videon frågar vad som händer sedan, när ingen längre tittar på klockan.

Det finns också en man i kostym.

– Han tittar upp mot himlen medan en farkost flyger över en grå stad. Han bär ingen klocka. Han behöver ingen. Han vet redan att det är sent. Videon slutar med omslaget till första skivan, de tre killarna i smoking på en planet.

Från skrivbordet

Hur hänger det här ihop med resten av ditt arbete?

– Allt jag gör ingår i trilogin GAYFOLK. Tre skivor tänkta som en enda resa: ”Descubierto un nuevo planeta llamado GAYFOLK”, ”Ojalá se pudiera viajar a GAYFOLK” och ”El día de la liberación”. Det är resan till en planet där varje människa kan leva precis som hon är. Jag har släppt 273 singlar och fler än 280 musikvideor på ungefär två år. Det gick inte fort.

Och tekniken?

– Orden, idén och den konstnärliga riktningen är mina. AI är mitt verktyg för produktion och arrangemang. Jag säger det rakt ut, så slipper ingen gissa.

Därför angår det svenska lyssnare

Den som har upplevt en svensk vinter vet hur långa nätterna kan bli och hur annorlunda klockan två känns när det har varit mörkt sedan eftermiddagen. ”La noche no es para mí” handlar inte om Sverige, men om en känsla många här känner igen: att stå kvar i en kväll som inte blev vad man hoppades och plötsligt se på klockan. Mike Sain't Louis skriver med humor och utan censur om kärlek, uppbrott, ex-pojkvänner, queerliv i Spanien, frigörelse och psykisk hälsa, och många upptäckte honom 2024 när ”Tan Cateto” blev viral på TikTok.

Lyssna och ladda ner

All musik av Mike Sain't Louis kan lyssnas på och laddas ner gratis på https://mikesaintlouis.com, med texten till varje låt. Katalogen finns också på Spotify, Deezer och de största plattformarna. Hela blogginlägget om klockorna: https://mikesaintlouis.com/blog/un-reloj-parado-unas-horas-rotas-y-las-dos-en-punto-los-relojes-de-planeta-gayfolk

Om Mike Sain't Louis

Textförfattare, kompositör och musikproducent från Madrid. Han är konstnärlig ledare och vd för sitt eget oberoende bolag, MIKE SAIN'T LOUIS, utan skivbolag och utan mellanhänder. Stilen rör sig från elektropop till spansk copla och från alternativ pop till ballad, på spanska men också på engelska, franska och portugisiska. Med professionell hjälp gör han musik av år av relationer med narcissistiska partner, för att synliggöra psykisk misshandel och få dem som lever med den att känna sig sedda och trodda.

Presskontakt

E-post: info@mikesaintlouis.com Webbplats: https://mikesaintlouis.com Instagram: @planetagayfolk