”Man slutar slåss, men kroppen fortsätter att darra”: Mike Sain't Louis om månen, det vita lakanet och fenixen i ”Me rindo”

Madrid, 25 oktober 2026. Om man bad Mike Sain't Louis beskriva musikvideon till ”Me rindo” (”Jag ger upp”) med ett enda ord skulle han säga luna, måne. Den finns i nästan varje bild: stor, vit, med kratrarna synliga, ibland gyllene, ibland blåaktig. Framför den passerar en man insvept i ett vitt tyg, en ung kille med gitarr, siluetter som springer och hoppar – och till sist en eldfågel. Den indie-alternativa artisten från Madrid, som kallar sig ”den första AI-singer-songwritern”, har skrivit om videon på sin blogg. Vi ställde några frågor utifrån texten.

”Jag ser den bildruta för bildruta”

Du har gått igenom videon nästan bildruta för bildruta. Varför?

– För att det är en sådan video som verkar upprepa två eller tre bilder, men som i själva verket förändras lite varje gång. Jag pausade hela tiden. Och jag försökte skilja på det man faktiskt ser och det jag själv läser in i det. Det är två olika saker, och jag vill vara ärlig med vilken som är vilken.

Vad ser man först?

– Titeln i neon, ”Me Rindo”, i rosa och gul skrivstil uppe till vänster, och mitt namn mindre nere till höger. I mitten står en man med skägg, rakt framifrån, med kroppen insvept i ett vitt tyg som täcker axlarna och bröstet. Bakom honom finns en enorm byggnad i tre våningar med massor av upplysta fönster, och ovanför en fullmåne mellan molnen. Dimman når honom till midjan.

Vad är det för byggnad?

– Det säger videon inte. Den är för stor och för symmetrisk för att vara ett hem. Det kan vara ett palats, en internatskola, ett sanatorium. Men tyget han bär gör att jag läser det på ett visst sätt, och resten av klippet ger mig rätt.

Lakanet som tvångströja

Tyget återkommer hela tiden. Vad betyder det för dig?

– Det är tråden genom hela videon. Han står framför en gyllene måne, framför en blåaktig måne med rök, och i en bild har han armarna korsade över bröstet, hårt inlindade, som om någon hade bundit dem. Där blir det tydligt: det ser ut som en tvångströja gjord av lakan.

Han kämpar aldrig emot.

– Nej, och det är det som intresserar mig. Han vrider sig inte, han försöker inte ta sig loss. Han står och tittar uppåt, ibland med stängda ögon. Det är kroppshållningen hos någon som har gett upp. Och det är precis vad refrängen säger, om och om igen: ”y me rindo, y sigo temblando siempre” – ”och jag ger upp, och jag fortsätter alltid att darra”.

Två halvor i en mening.

– Ja. Jag ger upp: jag blir stilla, jag slutar slåss. Jag fortsätter att darra: kroppen därunder har inte lugnat sig. Jag har i flera år tänkt att det är den svåraste känslan att förklara för den som inte har levt med en narcissistisk person. Man slutar diskutera, man slutar försvara sig, man accepterar att man inte kommer att övertyga någon. Och ändå darrar man.

Du har tidigare berättat att du gör musik av just sådana erfarenheter.

– Med professionell hjälp, ja. Jag förvandlar år av relationer med narcissistiska partner till sånger, för att synliggöra psykisk misshandel och de spår den lämnar i den psykiska hälsan. Jag vill att den som går igenom det ska känna sig sedd och trodd.

Tvångströjan finns i andra videor också.

– Den har dykt upp förut på min planet. Men här är den mjukare, mer lakan än segelduk. Det är inte ett straffplagg. Det är nästan en kappa. Eller en liksvepning. Eller ett förband.

Pojken med gitarren

Mellan bilderna av mannen dyker en yngre kille upp.

– Ja, i vit polotröja, med en akustisk gitarr framför en gigantisk måne. Han öppnar munnen, lutar huvudet bakåt, blundar. Ibland sitter han på en äng om natten med samma vita tyg över axlarna. Ibland är han bara en svart siluett mot månen, med gitarrhalsen tvärs över den vita skivan. Längre fram kommer en annan man med gitarr, med skägg och mörk jacka, bredvid några kala träd. Och nästan på slutet sitter killen i vit tröja och spelar uppe på molnen.

Videon är nattlig från början till slut?

– Nästan. Undantagen är en sjukhuskorridor i lysrörsljus och ett tak i regnet. Allt annat händer under månen. Och sist kommer en fågel av eld.

En sång från mitten av trilogin

”Me rindo” är tre minuter och fem sekunder lång och publicerades den 14 mars 2025, en eftermiddag i Madrid. Låten hör till ”Ojalá se pudiera viajar a GAYFOLK” (”Om man ändå kunde resa till GAYFOLK”), mittendelen av GAYFOLK-trilogin. Den börjar med ”Descubierto un nuevo planeta llamado GAYFOLK” och slutar med ”El día de la liberación” (”Befrielsens dag”): tre album tänkta som en enda resa mot en planet där varje människa kan leva som den är.

Hur arbetar du rent praktiskt?

– Jag skriver alla mina texter. Musiken och sånginsatsen görs med artificiell intelligens, som jag använder som verktyg för produktion och arrangemang. Orden, idén och den konstnärliga riktningen är mina. Jag har inget skivbolag bakom mig, jag driver mitt eget oberoende bolag, MIKE SAIN'T LOUIS.

Varför ska en svensk lyssnare bry sig om en spansk låt om att ge upp?

– För att känslan inte har något språk. Att sluta bråka men fortfarande skaka inombords – det känner man igen var man än bor. Texten finns på webben, och den går att följa med en översättare bredvid.

Lyssna och ladda ner gratis

”Me rindo” och resten av katalogen går att lyssna på och ladda ner gratis på https://mikesaintlouis.com, med texten till varje låt. Ingen registrering, ingen betalning. Musiken finns också på Spotify, Deezer och de stora digitala plattformarna. Videor och nyheter publiceras på Instagram, @planetagayfolk. Hela blogginlägget om videon finns här: https://mikesaintlouis.com/blog/una-tela-blanca-bajo-la-luna-el-videoclip-de-me-rindo-del-pasillo-abandonado-al-fenix

Om Mike Sain't Louis

Mike Sain't Louis är textförfattare, kompositör och musikproducent, konstnärlig ledare och vd för sitt eget skivbolag. Han är en indie-alternativ artist baserad i Madrid och presenterar sig som ”den första AI-singer-songwritern”. Under namnet PLANETA GAYFOLK har han på ungefär två år byggt upp 273 singlar och mer än 280 musikvideor – inget som gick fort. Hans queera alternativpop rör sig mellan elektropop, copla och ballad, på spanska men också på engelska, franska och portugisiska, och handlar om kärlek, ex-pojkvänner, skvallriga grannar, queert liv i Spanien, befrielse och psykisk hälsa. Många upptäckte honom 2024, när ”Tan Cateto” spreds viralt på TikTok.

Presskontakt

Mike Sain't Louis E-post: info@mikesaintlouis.com Webb: https://mikesaintlouis.com Instagram: @planetagayfolk